Självbild

Jag vet att jag är stor. Fet är ett så hemskt ord för det låter så definitivt, men jag är fet både i medicinsk och estetisk mening. Det känns tragiskt och sorgligt att det har blivit så här. Det är beklagligt. Jag har nämligen inte alltid varit tjock. När jag var 19 år vägde jag 70 kg. Då var jag smal eller kanske inte smal men normal. Mitt Bmi var på 23-24 nånting och inom spannet för normal vikt. Under den här tiden minns jag att jag inte var särskild nöjd med min vikt och jag lyckades banta ner mig till 62 kg genom en sån där späkningsmetod och självklart gick jag upp allt plus lite till när jag var klar.Jag skulle vilja säga att jag har bantat mig tjock. Det är tragiskt att jag liksom aldrig varit nöjd med hur jag ser ut, tjock som smal. Det där med självbild sitter i hjärnan och jag har så länge jag kan minnas alltid hackat på mig själv för att jag inte är bra eller snygg nog. Nu skulle jag vara jätteglad om jag fick väga 70 kg. Jag skulle nästan nöja mig med 83 kg. Det är märkligt det därmed kroppsuppfattning. Det sitter ju i min hjärna hur jag uppfattar mig själv det spelar ingen roll vad andra säger. Egentligen skulle jag försöka lära mig att gilla det jag ser i spegeln nu. Jag tror att det är viktigt för att man ska kunna förändras.